Sedan en tid tillbaka pratar alla om hur viktigt det är med ett balanserat nervsystem och vad man bör – eller inte bör – göra för att uppnå det.
Mindre sociala medier och mer medveten andning, mindre stress och istället skogspromenader – jag tror att alla har hört det någon gång.
Det handlar om det vegetativa eller autonoma nervsystemet, som genom sympatiska nervsystemet (aktivering/spänning) och parasympatiska nervsystemet (avslappning/återhämtning) reglerar de processer i kroppen som vi inte kan styra med viljan. Dit hör till exempel hjärtslag, matsmältning och frisättning av hormoner.
Nervsystemet mår bäst av att vara i balans.
Det sympatiska nervsystemet aktiverar oss och används när vi utför uppgifter och arbetar, vid fysisk aktivitet eller i oväntade situationer som kräver snabb handling.
Problemet är att stress – även när den ligger och pyr i bakgrunden – aktiverar det sympatiska nervsystemet med, vilket gör att det i dagens samhälle nästan är konstant påslaget.
Jag vet, ingen vill höra det, men konsumtionen av sociala medier uppfattas av kroppen, och särskilt av nervsystemet, som stress. Svårigheten är att vi numera nästan uteslutande tillbringar vår fritid med våra telefoner. Jag ”vilar” genom att scrolla på Instagram. Alla gör ju så! Till och med min 80-åriga mamma, som säger att hon inte sitter så mycket med mobilen, fyller flera timmar varje dag med YouTube.
Det leder till att vår så kallade återhämtning inte främjar det parasympatiska nervsystemet – som står för regenerering, avslappning och motståndskraft – utan tvärtom håller det sympatiska nervsystemet kvar i ett konstant aktiveringsläge.
Ett nervsystem som är ”på” hela dagen leder tyvärr till obehagliga och numera väldigt vanliga kroppsliga tillstånd. Typiska symtom är bland annat ihållande inre oro, utmattning, sömnproblem, oregelbundna hjärtslag, matsmältningsbesvär, huvudvärk eller irritation.
Känner du igen dig i det? Jag gör det definitivt.
Det finns flera sätt att aktivera det parasympatiska nervsystemet för att komma tillbaka till en hälsosam balans.
Akut hjälp, till exempel när man känner den där jobbiga inre oron, kan vara att andas långsamt och djupt. Fyra sekunder in – sex sekunder ut. Att medvetet komma i kontakt med kroppen och känna fötterna mot marken eller, vilket jag tycker är väldigt intressant, att nynna. Bara nynna på sin favoritlåt. Mmmmhmmhmmmm….
Sedan finns de vanliga råden, som enligt mig – trots att de verkar så enkla – är mycket svårare att faktiskt genomföra. Promenader i naturen, helst i skogen, tacksamhet i allmänhet och att uppmärksamma livet här och nu. Att ta sig tid för sociala relationer där man känner sig trygg och accepterad samt mjuka beröringar och kramar hör också till.
Allt detta, även de akuta metoderna ovan, signalerar trygghet och lugn till nervsystemet. Och det är precis vad det parasympatiska nervsystemet behöver.
Jag försöker just nu (igen) att kraftigt begränsa min användning av sociala medier. På så sätt slår jag två flugor i en smäll: mindre aktivering av det sympatiska nervsystemet genom att ta bort denna trigger och samtidigt skapa utrymme för analoga hobbyer som stickning, trädgårdsarbete eller skrivande, som alla – genom sitt fokus på nuet – aktiverar det parasympatiska nervsystemet. Även att rita, laga mat eller baka kan vara sådana aktiviteter, som dessutom genom den taktila upplevelsen av materialen – mjuk ull eller starka färger – och doften av nybakat, örter eller fuktig jord engagerar alla sinnen.
I teorin låter min plan ganska bra. Jag befinner mig just nu i en övergångsfas, för problemet är att mitt nervsystem har vant sig vid denna ständiga spänning och det konstanta bruset utifrån. För att inte tala om mitt dopaminsystem, som blivit ganska förvirrat av det plötsliga avbrottet från sociala medier. Därför känns en paus utan mobilen i handen just nu som en enorm tomhet. För att hantera det läser jag böcker för tillfället. Som sagt – en övergångslösning tills mitt system har lärt sig igen att även sysslolöshet kan innebära trygghet.
Jag måste också säga att jag just nu är riktigt trött på utbudet på Instagram, som obevekligt visar mig hur vackra, kreativa och framgångsrika alla andra verkar vara – och på min till synes oförmåga att stå emot detta digitala erbjudande.
Nu har jag bestämt mig för att kämpa på. Kunskapen om vad som händer i min kropp hjälper mig att ta mig igenom denna första tuffa tid. Ja, det är ett slags abstinens – och det känns verkligen så.
Hur är det med dig? Känner du dig också ofta överväldigad och trött utan någon tydlig anledning? Kämpar du också med lockelsen från det digitala utbudet? Eller har du hittat en bra balans i livet?